HMM Natt!!
Onsdag natt en stund till.
Har sovit mycket idag,vilket gör att jag inte är så trött nu.
Natt tankarna är dom jobbigast, då smyger sig fram med de västa funderingarna.
Funderingarna är inte trevliga, de är så jävla skitskrämmande.
Tänk er den värsta skräckisen som ni sett och gångra det med 10, så kanske
ni har ett hum om hur det känns.
Vilken tur att jag bor där jag bor, och kan se att det lyser i andra fönster.
Skulle jag bo långt ute i skogen utan grannar, skulle jag nog kakka på mig.
Inte för att jag är rädd för spöken, utan för att tankens kraft är så stor.
Ska försöka förklara, när det dyker upp svarta tankar och hur du än resonerar med dig själv
om att dina tankar inte är bra.
Så hjälper det inte utan det bara växer och växer.
Mitt andliga tänkande har flyttat till antarktis, och det tänker minsann inte komma tillbaka
just nu.
Så jag kan inte resonera med mig själv på det andliga sättet heller.
Hörde här för inte så länge sedan att depressioner och medicinering har ökat med 40 %.
Inte undra på det, som det ser ut idag, tex bland unga.
Jag har så mycket att vara glad över igentligen, men jag kan inte plocka fram det.
Var och promenerade med hundarna idag, blött, luktar illa, och allt annat skit som
hör denna årstiden till tog bort det roliga.
Nä nu ska jag försöka sova, det är en ny dag imorgon.
God natt!
Har sovit mycket idag,vilket gör att jag inte är så trött nu.
Natt tankarna är dom jobbigast, då smyger sig fram med de västa funderingarna.
Funderingarna är inte trevliga, de är så jävla skitskrämmande.
Tänk er den värsta skräckisen som ni sett och gångra det med 10, så kanske
ni har ett hum om hur det känns.
Vilken tur att jag bor där jag bor, och kan se att det lyser i andra fönster.
Skulle jag bo långt ute i skogen utan grannar, skulle jag nog kakka på mig.
Inte för att jag är rädd för spöken, utan för att tankens kraft är så stor.
Ska försöka förklara, när det dyker upp svarta tankar och hur du än resonerar med dig själv
om att dina tankar inte är bra.
Så hjälper det inte utan det bara växer och växer.
Mitt andliga tänkande har flyttat till antarktis, och det tänker minsann inte komma tillbaka
just nu.
Så jag kan inte resonera med mig själv på det andliga sättet heller.
Hörde här för inte så länge sedan att depressioner och medicinering har ökat med 40 %.
Inte undra på det, som det ser ut idag, tex bland unga.
Jag har så mycket att vara glad över igentligen, men jag kan inte plocka fram det.
Var och promenerade med hundarna idag, blött, luktar illa, och allt annat skit som
hör denna årstiden till tog bort det roliga.
Nä nu ska jag försöka sova, det är en ny dag imorgon.
God natt!
Saknar dig mamma!!!!
Igår var det 2 år sedan mamma gick bort.
Har upptäckt att när hon dyker upp i minnet skakar jag snabbt bort tanken.
Jag har inte tillåtit mig sörja, har läst någonstans att kroppen försvarar sig med
att inte tillåta det jobbiga komma upp på ytan, för man är inte tillräckligt stark för att ta
hand om det då!
Må så vara, men tanken på att när det sen kommer upp på ytan, hur dåligt mår man inte då.
Jag vill inte släppa fram det ännu, klara inte av det.
Då och då kan jag hitta saker som var mammas, trycker näsan i plagget och andas in djupt.
Mammas doft!!!
Det är en doft som man som barn aldrig glömmer.
Doften andas trygghet, glädje, härliga barndoms minnen!!
Vad jag är glad att det framkallar sådana minnen för mig, för det finns säkert barn som minns
andra och olyckliga minnen av doften av sin mamma.
Min mamma är min idol, tänk vad hon har slitit i sitt liv, och gett oss barn en grundplåt att stå på.
Lärt oss vad som är fel och rätt.
Lärt oss att inte dömma eller förkasta.
Mamma sa alltid att, "Du kan berätta allt för mig, för det finns inte något som du kan göra så att jag lämnar dig!"
Det har jag försökt lära mina flickor också.
Nå hur det är med den lärdomen vad gäller Jonna, kan jag bara gissa mig till. =)
Men det blir väl folk av henne också.
Det finns inget barn son föds elakt, det är vi föräldrar och med människor som formar våra barn
att sen bli det dom blir.
Men en sak är säker, min mamma gjorde det bästa hon kunde med de små resurser hon hade.
Och det blev ju folk av mig också =).
Vad jag saknar min familj, jovisst jag har ju flickorna och tack gode gud för det.
Men ändå, nära anhöriga vill man inta vara utan.
Jag är så avundsjuk på Anna och hennes familj, vilken härlig familj.
Stor och stökig, men underbar.
Jag har haft den lyckan att få dela julen med Anna och hennes familj, en tradition som vi gör varje år.
När Anna och hennes familj träffas, är jag och flickorna en självklar del av detta.
STOR JÄTTEKRAM TILL DIG. ANNA:
Nu väntar jag otåligt på att flickorna skall skaffa familj, som kan fylla en del av tomheten som mina nära har lämnat efter
sig.
Tänk att det redan gått 2 år sen mamma dog, och vad mycket som hänt sen dess.
Men det är min fullasta övertydning om att mamma sitter där på ett moln och dinglar
med benen, vakar över oss som hon gjorde när hon fanns här bland oss.
Älskar dig mamma!!!!
Har upptäckt att när hon dyker upp i minnet skakar jag snabbt bort tanken.
Jag har inte tillåtit mig sörja, har läst någonstans att kroppen försvarar sig med
att inte tillåta det jobbiga komma upp på ytan, för man är inte tillräckligt stark för att ta
hand om det då!
Må så vara, men tanken på att när det sen kommer upp på ytan, hur dåligt mår man inte då.
Jag vill inte släppa fram det ännu, klara inte av det.
Då och då kan jag hitta saker som var mammas, trycker näsan i plagget och andas in djupt.
Mammas doft!!!
Det är en doft som man som barn aldrig glömmer.
Doften andas trygghet, glädje, härliga barndoms minnen!!
Vad jag är glad att det framkallar sådana minnen för mig, för det finns säkert barn som minns
andra och olyckliga minnen av doften av sin mamma.
Min mamma är min idol, tänk vad hon har slitit i sitt liv, och gett oss barn en grundplåt att stå på.
Lärt oss vad som är fel och rätt.
Lärt oss att inte dömma eller förkasta.
Mamma sa alltid att, "Du kan berätta allt för mig, för det finns inte något som du kan göra så att jag lämnar dig!"
Det har jag försökt lära mina flickor också.
Nå hur det är med den lärdomen vad gäller Jonna, kan jag bara gissa mig till. =)
Men det blir väl folk av henne också.
Det finns inget barn son föds elakt, det är vi föräldrar och med människor som formar våra barn
att sen bli det dom blir.
Men en sak är säker, min mamma gjorde det bästa hon kunde med de små resurser hon hade.
Och det blev ju folk av mig också =).
Vad jag saknar min familj, jovisst jag har ju flickorna och tack gode gud för det.
Men ändå, nära anhöriga vill man inta vara utan.
Jag är så avundsjuk på Anna och hennes familj, vilken härlig familj.
Stor och stökig, men underbar.
Jag har haft den lyckan att få dela julen med Anna och hennes familj, en tradition som vi gör varje år.
När Anna och hennes familj träffas, är jag och flickorna en självklar del av detta.
STOR JÄTTEKRAM TILL DIG. ANNA:
Nu väntar jag otåligt på att flickorna skall skaffa familj, som kan fylla en del av tomheten som mina nära har lämnat efter
sig.
Tänk att det redan gått 2 år sen mamma dog, och vad mycket som hänt sen dess.
Men det är min fullasta övertydning om att mamma sitter där på ett moln och dinglar
med benen, vakar över oss som hon gjorde när hon fanns här bland oss.
Älskar dig mamma!!!!
Lördag -Påskafton
Nu ska jag försöka få till ett litet inlägg.
Hur mår jag ?
Som jag förtjänar!!!
Fan vad livet har prövat mig, ska det verkligen vara så här?
Alla korkade människor, som uttalar sig om hur man ska ta saker och ting.
Gå i mina skor en månad, så kan vi diskutera sedan.
Men i nöden är det man prövar sin vän och det har verkligen varit så för mig.
Jag har sållat agnarna från vetet, nu vet jag vem man kan lita på.
Ingen,Ingen kan någonsin sätta sig in i hur en annan människa känner eller
mår.
Därför heller inte säga att man ska göra si eller så för det är det rätta.
Jag säger bara att man ska rannsaka sig själv innan man dömer.
Hur många av oss gör det egentligen.
För det som är rätt för nån ,kanske är fel för nån annan.
Men mitt liv är för kort och värdefullt, för att kastas bort på människor som sätter sig på sina höga hästar
och påstår att det jag känner eller gör är fel.
Den tid som jag har kvar här, ska jag ägna mig åt mina barn, och de vänner jag valt att ha kvar.
Det räcker gott och väl för mig.
Vi vet faktiskt inte hur långt tid vi har kvar på jorden denna gången.
Därför försöker jag att lära mig av mina misstag, så jag inte behöver ta med det till nästa gång
jag är här.
Men så är det också så att det man sår får man skörda.
Ett viktigt ord språk som många skulle behöva ta till sig.
Jag är inte fri från min cancer förrän om 5 år, skrämmande tanke.
Men det gör mig mer ödmjuk.
Snacka om att ha liemannen flåsandes i nacken, jag har inte förenats med detta ännu.
Kanske kommer jag aldrig att göra det heller.
En riktigt god vän som jag lärde känna i Umeå under min cancer behandling,
hon finns inte mer.
Vi pratade med varandra per telefon tätt och hon planerade för så mycket hon skulle göra.
Vi tror ju alla att nu är bra, vi är friska när vi kommer hem.
Sen var hon bara borta!!!!
Hon kan inte vara borta, vi var ju friska nu.
Jag vrålade rakt ut när jag fick beskedet, "där ser du johanna, det spelar ingen roll hur mycket
behandling vi fått, det är kört".
Vad Johanna svarade kommer jag inte ihåg mer.
Men var du än är Margareta, så saknar jag dig.
Allt har en betydelse, men vad detta har för betydelse för mig (och mina nära och kära) och vad jag ska lära mig av detta
Har jag inte kommit på ännu, men det kommer säkert.
Inga pengar i världen kan köpa mig hälsa, inga pengar i världen kan rädda mina barn och göra dem lyckliga.
När jag sitter och tittar ut genom fönstret, på alla grannar.
Så undrar jag om det är så bra som alla vill göra sken av.
Man kan fylla sitt liv med prylar, kärriär, pengar och annat, men är det nåt som är fel i ens liv är man bara lycklig för stunden.
Alla kanske skulle behöva bli omruskade lite, nu menar jag inte att alla ska drabbas av cancer.
Men man kanske skulle behöva bli om ruskad lite, så att man värde sätter saker på ett annat sätt och därmed blir mer ödmjuk in för livet och sina med människor.
Önskar alla en trevlig Påskafton.
Hur mår jag ?
Som jag förtjänar!!!
Fan vad livet har prövat mig, ska det verkligen vara så här?
Alla korkade människor, som uttalar sig om hur man ska ta saker och ting.
Gå i mina skor en månad, så kan vi diskutera sedan.
Men i nöden är det man prövar sin vän och det har verkligen varit så för mig.
Jag har sållat agnarna från vetet, nu vet jag vem man kan lita på.
Ingen,Ingen kan någonsin sätta sig in i hur en annan människa känner eller
mår.
Därför heller inte säga att man ska göra si eller så för det är det rätta.
Jag säger bara att man ska rannsaka sig själv innan man dömer.
Hur många av oss gör det egentligen.
För det som är rätt för nån ,kanske är fel för nån annan.
Men mitt liv är för kort och värdefullt, för att kastas bort på människor som sätter sig på sina höga hästar
och påstår att det jag känner eller gör är fel.
Den tid som jag har kvar här, ska jag ägna mig åt mina barn, och de vänner jag valt att ha kvar.
Det räcker gott och väl för mig.
Vi vet faktiskt inte hur långt tid vi har kvar på jorden denna gången.
Därför försöker jag att lära mig av mina misstag, så jag inte behöver ta med det till nästa gång
jag är här.
Men så är det också så att det man sår får man skörda.
Ett viktigt ord språk som många skulle behöva ta till sig.
Jag är inte fri från min cancer förrän om 5 år, skrämmande tanke.
Men det gör mig mer ödmjuk.
Snacka om att ha liemannen flåsandes i nacken, jag har inte förenats med detta ännu.
Kanske kommer jag aldrig att göra det heller.
En riktigt god vän som jag lärde känna i Umeå under min cancer behandling,
hon finns inte mer.
Vi pratade med varandra per telefon tätt och hon planerade för så mycket hon skulle göra.
Vi tror ju alla att nu är bra, vi är friska när vi kommer hem.
Sen var hon bara borta!!!!
Hon kan inte vara borta, vi var ju friska nu.
Jag vrålade rakt ut när jag fick beskedet, "där ser du johanna, det spelar ingen roll hur mycket
behandling vi fått, det är kört".
Vad Johanna svarade kommer jag inte ihåg mer.
Men var du än är Margareta, så saknar jag dig.
Allt har en betydelse, men vad detta har för betydelse för mig (och mina nära och kära) och vad jag ska lära mig av detta
Har jag inte kommit på ännu, men det kommer säkert.
Inga pengar i världen kan köpa mig hälsa, inga pengar i världen kan rädda mina barn och göra dem lyckliga.
När jag sitter och tittar ut genom fönstret, på alla grannar.
Så undrar jag om det är så bra som alla vill göra sken av.
Man kan fylla sitt liv med prylar, kärriär, pengar och annat, men är det nåt som är fel i ens liv är man bara lycklig för stunden.
Alla kanske skulle behöva bli omruskade lite, nu menar jag inte att alla ska drabbas av cancer.
Men man kanske skulle behöva bli om ruskad lite, så att man värde sätter saker på ett annat sätt och därmed blir mer ödmjuk in för livet och sina med människor.
Önskar alla en trevlig Påskafton.
