Saknar dig mamma!!!!
Igår var det 2 år sedan mamma gick bort.
Har upptäckt att när hon dyker upp i minnet skakar jag snabbt bort tanken.
Jag har inte tillåtit mig sörja, har läst någonstans att kroppen försvarar sig med
att inte tillåta det jobbiga komma upp på ytan, för man är inte tillräckligt stark för att ta
hand om det då!
Må så vara, men tanken på att när det sen kommer upp på ytan, hur dåligt mår man inte då.
Jag vill inte släppa fram det ännu, klara inte av det.
Då och då kan jag hitta saker som var mammas, trycker näsan i plagget och andas in djupt.
Mammas doft!!!
Det är en doft som man som barn aldrig glömmer.
Doften andas trygghet, glädje, härliga barndoms minnen!!
Vad jag är glad att det framkallar sådana minnen för mig, för det finns säkert barn som minns
andra och olyckliga minnen av doften av sin mamma.
Min mamma är min idol, tänk vad hon har slitit i sitt liv, och gett oss barn en grundplåt att stå på.
Lärt oss vad som är fel och rätt.
Lärt oss att inte dömma eller förkasta.
Mamma sa alltid att, "Du kan berätta allt för mig, för det finns inte något som du kan göra så att jag lämnar dig!"
Det har jag försökt lära mina flickor också.
Nå hur det är med den lärdomen vad gäller Jonna, kan jag bara gissa mig till. =)
Men det blir väl folk av henne också.
Det finns inget barn son föds elakt, det är vi föräldrar och med människor som formar våra barn
att sen bli det dom blir.
Men en sak är säker, min mamma gjorde det bästa hon kunde med de små resurser hon hade.
Och det blev ju folk av mig också =).
Vad jag saknar min familj, jovisst jag har ju flickorna och tack gode gud för det.
Men ändå, nära anhöriga vill man inta vara utan.
Jag är så avundsjuk på Anna och hennes familj, vilken härlig familj.
Stor och stökig, men underbar.
Jag har haft den lyckan att få dela julen med Anna och hennes familj, en tradition som vi gör varje år.
När Anna och hennes familj träffas, är jag och flickorna en självklar del av detta.
STOR JÄTTEKRAM TILL DIG. ANNA:
Nu väntar jag otåligt på att flickorna skall skaffa familj, som kan fylla en del av tomheten som mina nära har lämnat efter
sig.
Tänk att det redan gått 2 år sen mamma dog, och vad mycket som hänt sen dess.
Men det är min fullasta övertydning om att mamma sitter där på ett moln och dinglar
med benen, vakar över oss som hon gjorde när hon fanns här bland oss.
Älskar dig mamma!!!!
Har upptäckt att när hon dyker upp i minnet skakar jag snabbt bort tanken.
Jag har inte tillåtit mig sörja, har läst någonstans att kroppen försvarar sig med
att inte tillåta det jobbiga komma upp på ytan, för man är inte tillräckligt stark för att ta
hand om det då!
Må så vara, men tanken på att när det sen kommer upp på ytan, hur dåligt mår man inte då.
Jag vill inte släppa fram det ännu, klara inte av det.
Då och då kan jag hitta saker som var mammas, trycker näsan i plagget och andas in djupt.
Mammas doft!!!
Det är en doft som man som barn aldrig glömmer.
Doften andas trygghet, glädje, härliga barndoms minnen!!
Vad jag är glad att det framkallar sådana minnen för mig, för det finns säkert barn som minns
andra och olyckliga minnen av doften av sin mamma.
Min mamma är min idol, tänk vad hon har slitit i sitt liv, och gett oss barn en grundplåt att stå på.
Lärt oss vad som är fel och rätt.
Lärt oss att inte dömma eller förkasta.
Mamma sa alltid att, "Du kan berätta allt för mig, för det finns inte något som du kan göra så att jag lämnar dig!"
Det har jag försökt lära mina flickor också.
Nå hur det är med den lärdomen vad gäller Jonna, kan jag bara gissa mig till. =)
Men det blir väl folk av henne också.
Det finns inget barn son föds elakt, det är vi föräldrar och med människor som formar våra barn
att sen bli det dom blir.
Men en sak är säker, min mamma gjorde det bästa hon kunde med de små resurser hon hade.
Och det blev ju folk av mig också =).
Vad jag saknar min familj, jovisst jag har ju flickorna och tack gode gud för det.
Men ändå, nära anhöriga vill man inta vara utan.
Jag är så avundsjuk på Anna och hennes familj, vilken härlig familj.
Stor och stökig, men underbar.
Jag har haft den lyckan att få dela julen med Anna och hennes familj, en tradition som vi gör varje år.
När Anna och hennes familj träffas, är jag och flickorna en självklar del av detta.
STOR JÄTTEKRAM TILL DIG. ANNA:
Nu väntar jag otåligt på att flickorna skall skaffa familj, som kan fylla en del av tomheten som mina nära har lämnat efter
sig.
Tänk att det redan gått 2 år sen mamma dog, och vad mycket som hänt sen dess.
Men det är min fullasta övertydning om att mamma sitter där på ett moln och dinglar
med benen, vakar över oss som hon gjorde när hon fanns här bland oss.
Älskar dig mamma!!!!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Har det redan gått två år sen Sonja dog. Tiden rasslar iväg alldelens för snabbt. Bra i vissa avseenden men mindre bra i andra. Förstår att du saknar henne, kan ännu sakna min pappa, det finns många saker jag hade velat dela med honom.
Och jo du det blir folk av Jonna med ska du se, hon är ju redan en alldelens speciell typ av folk :) Och du vet att du alltid kan komma och sitta mitt mitt kök med alla odågor och alla oljud och odjur runt i kring, då kan det nog kännas rätt skönt att få återvända till din lugna vrå efter ett tag :)
Kramz
Trackback
